Vacker är en stark kropp,

som klyver en hård bränning.

Vacker, vacker är barnets sömn

efter lekens spänning.

Vacker är arbetsdagen

-- hårt bröd, välsignat och brutet --

och vacker en timme, som glömmer i rus

framtid och förflutet.

Oss födde mödrar av himmel och jord

och makter utan ände,

nattliga viljor och viljor av ljus

med namn som ingen kände.

Må inte en av de många

få bli oss övermäktig,

vore hon än av himlens släkt

och lyste hon än så präktig.

I oss är en mångfald levande.

Mot enheten famlar den.

Vi föddes att vara ett brännglas,

som fångar och samlar den.

Stor är människans strävan,

stora de mål hon satt --

men mycket större är människan själv

med rötter i alltets natt.

Så giv, att vi skyddar ett hemligt rum

och aldrig en låga saknar

på altaret åt en okänd gud,

som kanske i morgon vaknar.